Drottninggatan 9.00
Ser Strindberg och garvar åt hans hår. Han hade tydligen grymt komplex för sitt lilla huvud. Han älskade att bada, men blötte aldrig sin "lejonman" för att det lilla huvudet skulle synas. Tycker det här är ett roligt stycke i En dåres försvarstal som jag nyligen läste. Tror inte jag läst honom tidigare, men han är tipp topp tokig.
"Jag gör henne rädd jag som kryper för henne som en hund,
som vadar i dyn för att få tillbedja hennes vita strumpa, jag
som låtit klippa lejonmanen och anlagt pannlugg som en
häst, som vridit upp mustaschen och vikt ner kragen för att
kunna tävla med hennes fruktansvärda älskare."
som vadar i dyn för att få tillbedja hennes vita strumpa, jag
som låtit klippa lejonmanen och anlagt pannlugg som en
häst, som vridit upp mustaschen och vikt ner kragen för att
kunna tävla med hennes fruktansvärda älskare."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar